Jo, vi \u00e5kte med klassen ner till Stockholm. Det k\u00e4ndes s\u00e5 i alla fall. 06.45 var det samling utanf\u00f6r skolan\/Scharinska, kl 07.00 gick bussen. 75% av v\u00e5rat band var d\u00e4r. Johan l\u00e5g hemma i feberyror. Brainheat. F\u00f6r mycket Coco pops och kanelbullar i hans system f\u00f6r att hinna bli frisk i tid. Det var allts\u00e5 gamla s\u00e4ttningen, powertrion, som \u00e5kte f\u00f6r att spela p\u00e5 Strand. Oskar hade h\u00e5llts vaken av en sch\u00e4fer hela natten. Den hade h\u00e4rjat, trampat omkring, fl\u00e5sat, velat komma upp i s\u00e4ngen o.s.v. “Det l\u00e5ter som du, n\u00e4r du var liten” sa Oskars mamma n\u00e4r han ber\u00e4ttade om sch\u00e4fer-natten. Lasse upplyste oss om att Hitlers hund hette Blondi. Ov\u00e4ntat. P\u00e5 Strand skapade vi ett slags Ume\u00e5, Caotico, Trainspotters, Invasionen, Ministeriet och vi. Men vart var RG? Thaibuff\u00e9n? Mosaiken? Vi var r\u00e5a, Oskar f\u00f6rs\u00f6kte reta mig och Lasse genom att spela otajt med flit p\u00e5 sista l\u00e5ten, vi fortsatte orubbligt i takt. Roande. I Ume\u00e5 finns inte Seven-Eleven, d\u00e4remot finns en butik som heter 7-01. De har \u00f6ppet mellan 7 och 01, som de s\u00e4ger att de ska. Seven-Eleven d\u00e4remot, verkar inte alltid h\u00e5lla vad de utlovar. P\u00e5 G\u00f6tgatan finns inga 7-01, det har vi l\u00e4rt oss nu. Caotico var bra, Joel \u00e4r en fr\u00f6jd. Vi hade en kul kv\u00e4ll. D\u00f6den fick den lediga s\u00e4ngen i v\u00e5rt rum. Mitt ansikte ville inte vakna p\u00e5 morgonen. Och s\u00e5 for vi. N\u00e4r vi rullade in \u00f6ver R\u00f6b\u00e4ckssl\u00e4tten s\u00e5 sa Lasse att man skulle ju kunnat se film hela resan. Han fick f\u00f6rmodligen paltgryta och k\u00e4nslan av fullkomlighet n\u00e4r han kom hem sen.
\nN\u00e5gra dagar senare var Brainfreeze tillbaka, och vi for och spelade p\u00e5 Go’kv\u00e4ll. De var Ume\u00e5-trevliga p\u00e5 SVT p\u00e5 Ersboda. Allts\u00e5 trevliga p\u00e5 rikt. Men det blev en l\u00e5ng dag, vi var tvungna att spela igenom l\u00e5tarna tills varje ackord och melodi f\u00f6rintats ur v\u00e5ra huvuden. \u00c4ta bananer och lyssna p\u00e5 Orup. Sen var det alla farorna. Taket kryllade av tunga ljusriggar, som mycket v\u00e4l skulle kunna falla ner p\u00e5 n\u00e5gon av oss. Curtis Mayfield blev ju f\u00f6rlamad p\u00e5 det viset. Lasse stod obehagligt n\u00e4ra scenkanten. Johan hade d\u00e4r han stod en tjock kabel under mattan, som han l\u00e4tt skulle kunna snubbla p\u00e5. Jag skulle kunna f\u00e5 hicka. Tv\u00e5 TV-kameror skulle kunna krocka med varandra. Inget av detta h\u00e4nde, f\u00f6r att v\u00e4ga upp spelade jag av en str\u00e4ng. Det blev ju inte mindre rock’n’roll f\u00f6r det.<\/p>\n