{"id":429,"date":"2012-05-03T21:16:11","date_gmt":"2012-05-03T19:16:11","guid":{"rendered":"http:\/\/www.fridaselander.com\/?p=429"},"modified":"2012-05-03T21:16:11","modified_gmt":"2012-05-03T19:16:11","slug":"ta-takten-dit-du-kommer-2","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.fridaselander.com\/?p=429","title":{"rendered":"Ta takten dit du kommer"},"content":{"rendered":"

V\u00e4g 92 mot Dorotea. Det k\u00e4nns fr\u00e4scht. Vi beh\u00f6ver inte ens nudda E4:an. Vi spelar i medborgarhuset och efter\u00e5t f\u00e5r vi varsin eng\u00e5ngsgrill av arrang\u00f6rerna. Det kan inte b\u00f6rja b\u00e4ttre. En \u00e4ldre man i publiken hade sett min annons i blocket, och ville k\u00f6pa Gibson-gitarren jag lagt ut d\u00e4r. Den hade dock f\u00f6rvandlats till en Zebra under natten som Lasse tagit hand om den (han tyckte den var 90-tals tr\u00e5kig s\u00e5 han hedde p\u00e5 ett Zebra-klisterm\u00e4rke p\u00e5 den) Det f\u00f6ll inte den \u00e4ldre mannen i smaken, men han tyckte om v\u00e5ran spelning, “det k\u00e4ndes inuti”, som han sa. N\u00e4r vi ska \u00e5ka d\u00e4rifr\u00e5n s\u00e5 varnar n\u00e5gon f\u00f6r \u00e4lgar p\u00e5 v\u00e4gen. “Har ni inte skjutit dem?” fr\u00e5gar vi. Vi f\u00e5r svaret, “Jo, vi har skjutit v\u00e5ra, men i Vilhelmina har de inte skjutit sina.”<\/p>\n

Villov\u00e4gar, Vilhelminav\u00e4gar, men vi kommer fram till slut, till Lilla Hotellet. Det \u00e4r ett tr\u00e4hus fullt med \u00e4nglar och vi \u00e4r “Himla v\u00e4lkomna” som det st\u00e5r broderat p\u00e5 en tavla. Personalen har g\u00e5tt hem f\u00f6r kv\u00e4llen, men lagt fram v\u00e5ra rumsnycklar, varsin sm\u00f6rg\u00e5s och sagt \u00e5t oss att vi kan ta \u00f6l ur tappen om vi skriver upp det. Det g\u00f6r vi, och sjunker ner i varsin gammal f\u00e5t\u00f6lj. En liten f\u00f6rvirring uppst\u00e5r d\u00e5 vi ska g\u00e5 till v\u00e5ra rum. Nyckelringarna \u00e4r gjorda av renhorn, och rumsnumret st\u00e5r inristat. P\u00e5 min st\u00e5r det 10. Men b\u00e5de Lasses och Johans nummer \u00e4r n\u00e4rmast outgrundliga, de ser ut som runor eller n\u00e5got. De f\u00e5r pr\u00f6va sig runt, tills de hittar ett l\u00e5s som passar.<\/p>\n

Vi g\u00f6r tv\u00e5 skolgig i Vilhelmina, 10:30 (Det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen vi gigar INNAN utcheckning fr\u00e5n hotell) och s\u00e5 13:00. Det luktar popcorn i spellokalen, som \u00e4ven anv\u00e4nds som biosalong. Mellan soundcheck och f\u00f6rsta spelningen g\u00f6r vi stan. Kl\u00e4diz, Konditoriet och Blommona och Lek. Vi k\u00f6per en fotboja i svartlila plast (Vilken f\u00f6r\u00e4lder k\u00f6per det \u00e5t sitt barn?) En blinkande jojo, en radiostyrd bil och ett par glosglas\u00f6gon. Det blir v\u00e5ran rekvisita. Oskar spelar med fotbojan p\u00e5 sig, chained to rock’n’roll, och styr \u00e4ven bilen \u00f6ver scenen. Han styr en hel del d\u00e4r bakom sina trummor. Jag \u00f6ppnar andra giget med att tappa gitarren, v\u00e4rldens b\u00e4sta entr\u00e9. Det d\u00e5nar, plektrumen flyger, appl\u00e5der och en urst\u00e4md gitarr.<\/p>\n

Vi \u00e5ker till T\u00e4rnaby, till bergstopparna som definierar oss. I v\u00e4ntan p\u00e5 middagen knaprar jag p\u00e5 ett svart kn\u00e4ckebr\u00f6d som st\u00e5r p\u00e5 bordet och ser sp\u00e4nnande ut, det visar sig vara blodbr\u00f6d (jag \u00e4r vegetarian). Vi spelar f\u00f6r en f\u00e4rgglad publik p\u00e5 dagen, det \u00e4r n\u00e4stan som att de f\u00e5r en NO-lektion\u2026.NOT! (Sk\u00e4mt kring NO, f\u00f6rkortningen av Norrlandsoperan) Ingemar Stenmark dyker inte upp p\u00e5 kv\u00e4llsgiget, Lasse ber\u00e4ttar om skruvade st\u00e5lkanter och hemsydda slalombyxor. Vi f\u00e5r l\u00e5na konferensrummet med projektor och Lasse bygger upp en egen biograf “Cinema Eriksson”. <\/p>\n

N\u00e4sta dag k\u00e4kar vi v\u00e5fflor och far till Lycksele. Johan, Oskar och jag tar en l\u00e5ng promenad och pratar om hur lyktstolparna var b\u00f6jda n\u00e4r vi var kids. Om hur man kunde hitta nedgr\u00e4vda Starwars-figurer eller annat kul i marken. Lycksele k\u00e4nns st\u00f6kigt, och aningens inskr\u00e4nkt, d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det bra att vi spelar d\u00e4r. Det blir lite styrdans framf\u00f6r scenen, det gillar jag. Dagen efter tar vi gaffatejp och skriver “Love” framf\u00f6r “Hertz” p\u00e5 Anders hyrda lastbil. Anders Nyberg \u00e4r ljudteknikern som \u00e5ker med oss, han fixar suver\u00e4nt ljud p\u00e5 varje gig, dessutom hittar han \u00f6verallt. Han g\u00f6r allt 100 g\u00e5nger l\u00e4ttare f\u00f6r oss. Redan f\u00f6rsta dagen, n\u00e4r vi sett hans lastbil, fick han smeknamnet “Love Hertz”. <\/p>\n

Vi kommer till \u00c5sele W\u00e4rdshus. Det h\u00e4r \u00e4r ett speciellt st\u00e4lle, man k\u00e4nner det direkt. Jag blir alldeles lugn och harmonisk. Det \u00e4r n\u00e5got genuint och k\u00e4rleksfullt i luften. Det \u00e4r S\u00f6ndag, solen gassar in genom stora f\u00f6nster. Utanf\u00f6r ligger \u00c5ngermanland\u00e4lven och bl\u00e4nker. Jag ser tv\u00e5 svanar, en ren, och snygga berg. De serverar Soul food, eftersom vi ska spela. Det smakar som att det \u00e4r n\u00e5gon med h\u00f6g kockm\u00f6ssa som lagat maten, och s\u00e5 \u00e4r det ocks\u00e5. Vi g\u00f6r ett akustiskt set och det blir en perfekt avrundning p\u00e5 turn\u00e9n. Vi k\u00f6r hem, jag k\u00e4nner hur tr\u00f6tt jag \u00e4r. Kv\u00e4llssolen s\u00e4nker sig \u00f6ver tallar och granar som springer f\u00f6rbi. V\u00e4g 92 igen, med en Inlandsturn\u00e9 i ryggen, det \u00e4r vackert. <\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

V\u00e4g 92 mot Dorotea. Det k\u00e4nns fr\u00e4scht. Vi beh\u00f6ver inte ens nudda E4:an. Vi spelar i medborgarhuset och efter\u00e5t f\u00e5r vi varsin eng\u00e5ngsgrill av arrang\u00f6rerna. Det kan inte b\u00f6rja b\u00e4ttre. En \u00e4ldre man i publiken hade sett min annons i blocket, och ville k\u00f6pa Gibson-gitarren jag lagt ut d\u00e4r. Den hade dock f\u00f6rvandlats till enContinue reading “Ta takten dit du kommer”<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0},"categories":[1],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.fridaselander.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/429"}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.fridaselander.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.fridaselander.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.fridaselander.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.fridaselander.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=429"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.fridaselander.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/429\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":432,"href":"http:\/\/www.fridaselander.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/429\/revisions\/432"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.fridaselander.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=429"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.fridaselander.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=429"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.fridaselander.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=429"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}