Vi spelar på pub, vi spelar på gymnasium, vi spelar på svartklubb och bibliotek.
Som sagt, 5 dagar, 240 mil och 4 gig. Första turnésvängen är avklarad.
Allt började med att vi hyrt en för liten bil, Renault Kangoo, det kan gå sa vi. (Ordvits á la Lasse: Kan-goo / Kan-gå) Men backlinen var för stor. Det här var kvällen innan vi skulle dra. Vi fick tag på Wolfman Jack. De undsatte oss med sin gigantiska van. Nu var backlinen för liten. Det var nästan som man inte såg den när man tittade in där bak. Men bilen gick bra, fanns dock inga mugghållare, det var lite boskap-stämning sådär. Vi lyssnade på finsk blues. “I am only dreamin of you, you, you, you, aaa.” Radion spelade inget vi ville höra, förutom Rihannas “S&M”. Det bästa med turnén var hur bra vi spelade, varje gig var lysande, på olika sätt. Något som också var bäst med turnén var alla som kom och lyssnade. Riktigt fin publik, prima jävla publik.
Annat som hände var att vi träffade på Syket och First Love Last Rites i Stockholm, fina och bra umeå-band, som gör en ännu mer stolt över sin hemstad. Oskar fick ett nytt smeknamn: “Kattkisspojken”. Vi såg Spinal tap. Jag fick en spricka i mungipan som såg ut som munsår. Vi spelade i ett hus som lutade så mycket att Johan blev yr, han har för bra balans helt enkelt. Lasse såg Stellan Skarsgård på stan. Som band fick vi “en riktigt god natts sömn” varje natt, som individer var vi lite trötta. Men vi är ju ett band, så det var inga problem. Sista dagen innefattade 120 mil och ett gig, Oskar köpte finskt godis. Johan tyckte vi skulle stanna i Sundsvall och gå på casinot för att försöka dubbla vårt gage. Vi gjorde inte det. Vi for hem. Tankande upp bilen, som skulle ha diesel, med diesel. Konstaterade att bensinmacken i Umeå var turnéns bäst konstruerade mack. Bra gigat!