På Måndag släpper vi en ny singel, Possible You. Jag vill berätta några grejer:

Det här är jag i skolkatalogen på högstadiet, och så är det en bild på Kurt Cobain. Förutom att jag har babyface, och han har skäggstubb så är vi ganska lika. Titta på väskorna. Lägg märke till våra t-shirts. Jag gillar hur jag översatt den punkiga ankan till Skogsmulle. Bilden på mig är svartvit, men jag hade precis den där nyansen av uttvättat rosa i håret. Första veckan var det knall-lila. Elin och jag låste in oss på toan. Först var det blondering och sen den lila färgen. Mamma kände väl på sig att något var på gång, eller så var det lukten av ammoniak som spred sig i huset. I alla fall, hon började banka på dörren och undrade vad vi höll på med. Jag hade haft gyllene hår i hela mitt liv, så jag förstår att mamma blev lite ledsen när vi kom ut från toan. Men jag var glad. Ett steg närmare Kurt. Elin och jag hade ett band, Kickshaws, (som sen blev Lively.) Jag övade på powerackord. Vi skrev en låt som hette Soapopera Queen. En dag när vi hängde på Himmelska Fridens torg i Holmsund, upptäckte vi att någon hade klottrat: “Kickshaws förstörde Oh Me med Nirvana” inne på bänken på Konsum. Vi hade spelat den låten på Höstrocken på Ropstugan. I några sekunder kände vi oss nedslagna…sen började vi skratta, och så räckte vi FUCK YOU åt klottret och gick hem och lagade till chokladsmet i mikron. Lyssnade på All apologies. “All in all is all we are”.
Jag älskar den där tonåringen. Jag är den där tonåringen.