Hur gammal känner du dig? Svaret på den frågan är långt mer intressant än svaret på: Hur gammal är du? Jag är 32, men just idag känner jag mig som 14. När jag var 14 kände jag mig som 26. Jag kände mig som Kurt Cobain. Vi är alla våra åldrar. Vi bär dem inom oss. Jag brukar fråga min 10-åring om råd. Hon har bra idéer. Hon tror att det mesta är möjligt om man verkligen, verkligen vill det. Det smittar av sig på mig, det är därför jag skriver sådana här låtar. Hon utmanar mig:
-Upp med händerna!

Hon kan förvandla äppeljuice till whisky, ett kök till en saloon och ett snötäckt villakvarter till en prärie. Inför henne kapitulerar jag, ställer varsamt ner gitarren. Sjunger istället: If you really, really want it, it’s possible. Det blev en låt, vi spelade in den, men det verkade vara omöjligt att få den klar. Oskar skruvade och skruvade i mixen, i mellotronen, körerna, basen. Och om och om igen sjöng jag: If you really, really want it, it’s possible. Vi höll på att bli tokiga. Ville vi verkligen göra det här? Jo. Vi ville det. Nu är den färdig, Possible You, första låten på kommande album. Ibland går saker lite långsamt bara. Men kom ihåg: Tiden går inte, tiden kommer.