Piteå 1 – 1 Luleå. Vi körde dubbelgig i Lördags, enligt den gamla skolan. 75 % av bandet passade på att bli förkylda lagom till denna kraftansträngning. Den som oroade sig över detta, gjorde det dock i onödan, eftersom bandet som helhet alltid är starkt. Och vinner. Hursomhelst, det började som det brukar börja. Kvällen innan avfärd uppdagades det att vanen vi lovats låna, redan lånats ut till ett annat band. Till Syket! Det var jobbigt och rolig på samma gång. Vi lyckades i alla fall få tag på en annan van, exakt likadan fast vit. Den tog oss till Piteå och Krokodil för ett matinégig. Gullig stad, trevligt spelställe, underbar dialekt, god palt, fina räkmackor, och snyggaste logen. Sen drog vi raka vägen till Luleå och Kulturens hus. Ett ståtligt och snyggt ställe, som står och blickar ut över älven. Och älven blickar tillbaka genom de stora fönstrena. Vi parkerade vår vita van, framför Sykets vinröda. Vi var ju förband åt dem. Det var som vanligt kul, mäktigt och omtumlande att umgås med Syket. I Kulturens hus var det många korridorer, hissar, kodlås och dörrar. Vi fick anstränga oss för att inte bli en trio, eller en duo. Det gick bra. Vi kollade ljudet på en kvart, sen väntade vi 1000 timmar på att få spela. Sen spelade vi, och det var grymt! Publiken ropade både fina, och märkliga saker, det var kul. Sen spelade Syket, och det var grymt. Dagen efter när vi hämtade vår backline, och rullade den på vagnen förbi, vad vi tror var Carolas backline, så kändes vår backline återigen pytteliten. Vi åkte hem utan att tanka vare sig i Luleå eller Piteå, men jag är övertygad om att deras bensinmackar är bättre konstruerade än Umeås.