Jag berättade aldrig något om vad som hände sen. I utkanten av Oktober, det som blev November och sen December. Här kommer en sammanfattning: Madde ställde ut några teckningar på Bror Hjorths hus. Stora vita ark, större än henne själv. Hon berättade att det inte bara är armen och handen som tecknar, det är hela hennes kropp. Hon var tvungen att använda stege för att nå högst upp på papperet, hon fick krypa ihop på golvet för att teckna längst ner. Backa flera steg, för att se hela bilden, för att se vart linjen skulle ritas. Jag spelade i rummet med hennes verk, och det jag sjöng betydde någonting annat än sist jag sjöng samma sak. Teckningarna påverkade texterna. Sen var det jazzfestival. Jag fick vara med. Som att bli bjuden på kalas hos någon i paralellklassen i lågstadiet. Otroligt spännande, och skrämmande för den delen. En utmaning. Det blev en resa, det blev en strid, och till sist blev det också total njutning. Som det blir om man faktiskt åker på resan, tar striden, är där. “My kind of jazz” innebar också många fina möten, med allt från ungdomsfoster till gamla jazzkatter. En annan jag mött är Cleo, Nathalie. Förr eller senare möts nog våra vägar har jag tänkt, och nu gjorde dem det. Det var bra. Vi gjorde

“Trick me” tillsammans. Jag fick spela på Bildmuseets “Finnissage”. Vi är ju ganska lika, bildmuseet och jag, vi är båda 30 år, och vi kommer båda alltid att finnas i Umeå. Det var något vackert i luften, något högtidligt, den dagen. Jag gjorde min nordligaste spelning hittills, i Korpilombolo. Jag slår gärna det rekordet igen, snart. Ok? Tor Lundmark och jag hade Snökaos på Pilgatan, jag har arbetat med musik till en dockteaterpjäs,”Maskarnas musik”, och så jobbar jag med nya skivan. Arbete ger frukt. “Du är både GOLDEN och DELICIOUS” sms:ade Lasse till mig dagen då jag blev tilldelad Guldäpplet. Oskar sa: “Det känns som att det är jag som fått det.” Ja, pengarna kommer ju gå rakt in i nya skivan. Det värmer och stärker att få ett sådant här pris. Jag ser det som ett förtroende. Jag bär med mig det.
Madde ser massor av linjer i ett tomt rum, och hon tecknar dem på sitt papper. Berättar om det hon sett. Jag spelar musik såsom Madde tecknar, med hela kroppen. Berättar om det jag sett.