En vacker utmaning

Jag vill säga tack. För att ni följer mig, lyssnar, dyker upp, går bredvid, springer före, håller i mig, håller upp mig, ropar på mig, vibrerar och berättar med mig. Tack för er närvaro, ert förtroende, er tillit och er oändliga värme.

2018 har varit en vacker utmaning, pirr i magen och känslan av att stå på kanten och kliva ut. I hoppet, i luften, tänkte jag: Det kommer inte gå ihop. När du går på känsla är du alltid i tid landade alldeles mjukt i öppna famnar. Både som album och föreställning. Och jag befann mig där jag ville vara, på en ny plats.

Ingenting hade blivit som det blev, om jag varit själv. Oskar Sandlund gör ljudet. Är med mig varje show. Är med i varje låt, skriver, producerar. Skivan är lika mycket hans verk. Björn Säfsten har lärt mig att röra mig i slowmotion och han har regisserat mig och influerat manuset. Anna Azcárate har varit ett regiöga, limmat ihop och plockat fram nyanser. Erik Rosales lärde mig blåsa ut skrivbordslampor med munnen. Han fixade ljuset, magin, tajmingen och trolleriet. Eva Marklund byggde ett moln och Västerbottens minsta piano. Monika Kichau såg till att jag såg bra ut, alltså, kläderna, skorna, stilen. Johanna Edlund var min sångpedagog plus att hon styrde upp ett produktionsschema. Per-Erik Adamsson och Eva tog omslagsbilden. Sara Frisk gjorde grafisk design. Ida Linde skrev en presstext, såhär:

“Denna sällsynta skiva handlar om att ha en ton och träffa någon med en annan ton och där de passar så bra att det uppstår en tredje ton– det handlar om att bli ett ackord med någon annan!

Och i det ackord Frida Selander utgör med sin älskling ryms pilbågar, nycklar och ett hjärta i formen av en grankotte. En plats där fantasin är lika verklig som verkligheten.

Det låter som en blandning av Nina Simone och Jeff Buckley. Men med texter på svenska. Det är berättelser om hur saker går sönder och världens förgänglighet. Hur ömtåliga vi människor är och vad vi behöver för att klara oss.

Jag visste inte att jag saknat Frida Selander på svenska förrän jag hörde det, för jag visste inte att det gick att komma så nära. Men då blev det uppenbart att det inte går att vara utan denna kompromisslösa och egenartade artist.

Och eftersom hon går på känsla, är hon märkligt nog alltid right on time.

Så kliv in i tiden. Den har aldrig varit vackrare.”

Emanuela Gualersi och Palmer Lydebrant gjorde varsin musikvideo, där hunden Kaj var med i en. Christina Karlsson, Emelie Jeremias, Anna Levander, Mikaela Hansson, Oskar och Eva spelade på skivan. Imperiet Recordings gav ut den. Birds will sing for you promotade. Pappa var chaffis och roddare, mamma sydde saker jag behövde. Elin Berge tog pressbilder för showen, Daniel Ström, Ida Hillebjörk och Jonathan Eriksson har filmat alltihop. Och så alla arrangörer som trott på mig: Umeå teaterförening, Berättarfestivalen, Lillan, Tellus, Dieselverkstaden, Folkteatern, Väven, Scenkonstdagarna. Och lyssnarna, publiken. Att ni var där.

Förutom detta har jag gjort sologig, på massa fantastiska ställen. Jag har fått inleda finfina samarbeten och haft underbara spelningar med Birgit Lindberg, Tom-Eddye Nordén och Jonas Knutsson Quartet.
Och så är det krönikorna, så givande det är att samla ihop olika spår och tankar till texter, som fått så fint utrymme i Västerbottenskuriren.

Ja. Ett sprakande, intensivt och spännande år. Tack.
Nu ser jag fram emot det nya, rena och oförutsägbara som ligger framför oss. Jag kommer ut och gör föreställningen en del, annars har jag ingen aning. Jag tar ett luffarskutt. I hoppet, i luften, känner jag: Det här är underbart.

Leave a Comment