Soon

Jag står mittemellan ett Michael Jackson riff och några mystikers tankar. Mitt i en rytm sjunger jag: “Your bad is good for me”, och vet att i det mörkaste rummet finns ett meddelande. Min kusin berättar om mineraler och deras andliga krafter. Jag hittar en lavasten. En bit materialiserad eld. Jag ger bort den till en som behöver den. “There is poetry as soon as we realize that we possess nothing.” Det sa John Cage. Själv samlar jag på soluppgångar och månförmörkelser. “When you´re ready, you´re gonna get it.”

Kartonger

Nog för att min squaschpizza med rosmarin är ganska omtyckt, men det är inte pizza-kartonger som Stefan Nilsson på Burmans så varsamt sparat och samlat åt mig. Det är vinyl-kartonger, och nu kan ni börja FÖRBESTÄLLA skivan, LP eller CD. Maila: info@fridaselander.com. Eftersom bolaget just nu är i Italien och käkar pizza och kollar hur solen ser ut när den doppar sig i Medelhavet kan inga leveranser ske innan 28 September. Men från och med då kan ni räkna med att ha I HEAR SUNSHINE i brevlådan.

Det är på riktigt

Vinylen har kommit. Den är så här stor.

Jesus As A Girl

Jag har fått syn på månen, jag dödar inte längre spindlar, jag har lärt känna en tall. Antony Hegarty pratar i Future Feminism, om hur världen, och det ekologiska systemet håller på att kollapsa. Att Dalai Lama ska ha sagt att nästa gång han återföds blir det som en tjej, och att det vore den mest hjälpfulla andliga gesten. “Allah as a woman is a critical threshold and Buddha as a mother is another one because I truly believe that unless we move into feminine systems of governance we don’t have a chance on this planet.” Allt är ett. Linjerna i åkern fortsätter i din panna, rinner ner över armen och ut på handflatan, in i lövet och upp i grenverket. Du är vatten, du är moln, du är jord. “Moonshine / All the water in you, turns into clouds, flooding the sky / You are a river like me, drawn to the sea, that’s where we meet.”

En rosa karta

Ser ni de rosa prickarna? Det är där vi hittills har bokat gig för I HEAR SUNSHINE-turnén. Än så länge är Umeå och Stockholm offentliggjorda. De andra ställena kanske ni kan gissa er till? Fler prickar tillkommer! Förhoppningsvis blir Sverige helt rosa.

There’s nothing to understand

Simon sa: “Simsalabim”. Och som i ett trollslag förvandlades hans belamrade vardagsrum till en fotostudio. Han filmade, jag rörde mig. Hör ni vad mina händer berättar? Jakob satte sig ner med allt. Vaskade fram det parallella. Ser ni vad som är jämsides med mig?

Regi & foto – Simon Öhman Jönsson
VFX – Jakob Nyström

Guldskiva

Jag har aldrig hört talas om någon som fått en guldskiva innan skivan ens kommit ut. Men se här! Oskar Sandlund, som producerat I Hear Sunshine, överraskades i sitt hem med guldskiva, blommor och motiveringen: “Med en sällsynt känslighet för låtar & människor har du lyssnat, vaskat, limmat, skruvat, sjungit, förstått, arrangerat, visat vägen, stavat rätt, funderat, trummat, letat, prövat, komponerat, känt in, vågat, jammat, varit där, varit i det, med hela kroppen, såpass, så på rikt, att jag hör solsken.”


I Hear Sunshine

Ett underbart andetag, en fläck av nu, graffitti i gruset, dubbla soluppgångar.
Här är vi.

Like a cat

Öppningslåten. Här kommer den.
“Like A Cat är låten som öppnar I Hear Sunshine. Den kommer med sommaren, med ljuset, med de blommande träden och de höga himlarna. Jag har öppnat mina händer och lyft min blick. Jag är här. Like A Cat slår upp dörrarna för något nytt.”

Like A Cat släpps 25 Maj
I Hear Sunshine släpps 7 Oktober

Vad gör man på ett gym? Egentligen?

En gång när jag var och tränade dök det upp en liten tjej som tog sig an maskinerna på ett helt nytt sätt. Hon visste inte hur det var tänkt att man skulle göra. Dessutom var allt i fel proportion för henne. Så hon hittade på. Det var det bästa jag sett hända på ett gym, någonsin. Upplevelsen stannade kvar i mig. Jag upptäckte sen att den hörde ihop med “Possible You”. Så det fick bli berättelsen till videon. Inför inspelningen var jag och Simon (som filmat och klippt allting) lite nervösa. Tänk ifall vår skådespelerska, Elisa, inte skulle komma på några rörelser i maskinerna. Jag hann knappt hälsa på Elisa förrän hon var ute i gymmet och undersökte allting. “Vad är det här? Vad gör man med den här?” Och så prövade hon. Hittade på. Upptäckte. Lekte. Hon hade precis den där underbara nyfikenheten och fantasin som jag var ute efter. Hon var helt orädd, och ett med sin kropp. Experimenterade, la på mer vikter, gjorde moonwalk på löpbandet, gick armgång på skivstången. Rasmus som skötte B-fotot blev så inspirerad att han ställde sig på dips-stativet när han skulle dricka sitt kaffe. Vi höll till på Umeå Energis gym, bussigt av dem att låna ut det till oss. I slutet av dagen när vi skulle säga hej då, kom Elisa fram och gav mig en kram. Sen ville hon pröva att lyfta mig. Men jag var för tung. “Jag får träna i några år först” sa hon. Vi tittade på varandra och flinade, ögonen gnistrade. Och sen på kvällen kom det tårar i mina. Jag var så glad över mötet med Elisa. En fullständigt enastående 8-åring. Vad tror ni att hon tränar för i videon?